Mötet gick jätte bra jag får hem sonen på Måndag igen då han kommer få fortsätta bo hos mig. för hur ska annars de kunna utreda mig så grundligt om ja bara får träffa honom någongång i veckan .... Mycket var pga de personerna som var med mig som gjorde att ja får hem leo oxå igen...''stort tack till er!

Nu kan jag äntligen fira mig födelsedag med smörgåstårta iaf ! PLUS att sonen kommer hem igen oxå ... har inte pratat med honom på över veckan... känns lite jobbigt men nu har ja fått hoppet om att ja kommer klara detta och kommer få hem min son igen ! Efter mötet gick vi och köpte eller vi det var ( Min kära morbror Jiri som köpte) fika för att fira att jag får hem leo igen !!!

fick ringa runt lite o berätta att jag får hem honom !

Min mormor blev så glad för hon har varit så ledsen över att de tog leo ifrån mig.

hon var ju med på förlossningen så han är lite speciell tror ja...

bara längtar som tusan till måndag.. har precis kunnat börja vara i lägenheten igen oxå så nu kommer det kännas ännu bättre att gå hem utan att kanske känne den där tunga klumpen o känslan av att han är borta ...

Det gick väl ganske bra tror jag.. men ja fick inga svar på när ja får träffa sonen igen :( det känns i bröstet....

Men de fick se vilka som fanns på min sida o stöttade mig igenom detta..

och ingen skulle varit på min sida om ja hade gjort fel ...

en dag kommer ja nog lägga ut lite mera vad anmälningen handlar om men just nu klarar ja inte det .... mötet med soc kommer fortsätta imorgon igen så då får vi se vad de kommer fram till .... men ja kommer få en grundlig utredning iaf ..

känns lite jobbigt men ja har inget att dölja iaf ! jag säger precis som det är ...

Ärligheten varar längst .......

Vaknar som varje dag med klumpen i magen

och drömmen om att vakna upp !

Ikväll fick ja iaf reda på vilka de anonyma anmälarna är !

känns skönt men ändå så tufft ! blev väldigt besviken för, hur 

någon skulle kunna göra en sådan sak !  

men imorgon e det möte o släkten e taggad ,

flera personer har ringt soc o skällt ut dom o ifrågasatt hur dom kunde göra så hära med inga bevis ! tack Jana för att du tog dig från göteborg o hit för striden om min son att han ska få komma hem igen.. Vill tacka Jiri som ska va med på mötet o sen jhonny vänner o min familj som stöttat mig! TACK mamma

Mötet med psyk gick jätte bra idag de hade kontaktat dem från västervik o berättat att ja va där o vad som hänt ... min kontakt på psyk tyckte detta var förfärligt.... Att dom kunde göra så hära utan bevis osv .... Jag kände mig lite starkare idag mot igår då ja var knäsvag o helt slut som människa!

 jag ska kämpa och kommer kämpa ge allt för att få min son igen... medicinen ja fick gjorde så allt kändes lugnare o ja tänkte inte lika mycket på allt som hänt..

har första mötet på torsdag med socialen o några släktingar som ska med mig o vara mitt stöd ! Min kära moster från göteborg kom ner för att hjälpa mig, o ja lovar hon hade inte ställt upp om det inte var så att hon visste ja handlade fel/inte skötte mig(sonen) ! Hon skulle kunna gå emot vem som helst.

(hon e ingen att leka med vill ja lova)

Nu vet nästan helasläkten om vad som hänt och det känns lite jobbigt men ändå skönt för nu vet ja att de bryr sig om en fast man inte jämt hör av sig ! jag trodde inte så många brydde sig egentligen men nu fick jag verkligen se vilka som finns där för än ! (massa kärlek till er , tack för att ni finns)

HELGEN

^^^^^^^^

Vaknar med tårar i ögonen o önskar jag kunde vakna ur denna mardrömm

Detta tär verkligen på kropp och själ , jätte jobbig känsla , och sen att försöka leva sig in i vardagen utan min son . Det funkar bara inte för mig!

Har nog aldrig mått så hära dåligt som ja nu mår .... önskar ja kunde få allt ogjort önskade ja visste vem som gjort oss detta för det på verkar inte bara mig utan min underbara son oxå.. att få förflyttas till sin kontaktfamilj som tur va så han inte kom någon annan stanns ... men ja undrar vad som rör sig i hans huvud, e rädd om han tror ja har övergett honom eller att ja inte vill ha honom....

hur mycket tankar som helst rör sig i huvudet på mig.... vart ska ja ta vägen ???

  _______________________________________________

MÅNDAGEN

efter samtalet med soc känndes allt bara skit !!!!!

skulle kanske få träffa min son den 11mars igen det e långt dit ! o sen att ja skulle eventuellt bara få träffa honom i annans sälskap som från soc eller kontaktfamiljen , ca en gång i veckan... när vi lade på så bara grät jag.. ja får inte ens träffa honom på min egen födelsedag !!! (den 7:de mars) mamma o min kusin Jhonny blev oroliga de ville jag skulle åka till psyk men ja vill inte läggas in ! o så tänkte jag tänk om detta förvärrar det bara om ja åker dit då kanske ja inte får träffa honom alls mera !!! Jhonny ringde till psyk, sen så körde min kära kusin in mig men ja ville verkligen inte stanna kvar..... (hur mycket han än tjatade på ett snällt sett att det vorre bättre om ja lade in mig så va ja bestämd att dit åker ja men hem ska jag oxå, vill inte äventyra att ja inte får träffa sonen igen.....

när vi va där fick ja tala med en läkare förklarade allt o det slutade med att hon gav mig råd (kontakta en advokat för detta som kanske kan hjälpa mig) och sen fick ja medicin mot min ångest eller vad man kan kalla det ?

sen blev det Corner och hemfärd.... Men det känndes mycket bättre nu ja kände en lättnad av att fått prata med någon utstående..... Berätta hur ja kände och mådde .....

Inte nog med allt detta ja förlorade en vänn för att jag uinte ställde upp o ja kunde inte hjälpa för ja kände mig inte tillräkligt stark mådde redan så piss... men vänner kommer och går men en sådan kommer nog inte igen !

...Jag hade ju inte bara förlorat en son utan en underbar vänn oxå ...

Känns förjävligt rent ut sagt.

Förlorat min son mitt liv har vänds upp o ner på bara några timmar.

Hur ska jag klara detta ?

Min aura spricker, mitt hjärta krossas, mer än tusen tårar faller.

Jag kan inte förklara denna smärta att förlora något så kärt jag inte får ha hemma hos mig !

Igår på mötet sa dom att ja kommer få träffa honom kanske 1gång i veckan,

hur ska ja klara detta !?!

Är så glad att jag har min familj/Släkt som stöttar mig !!!

Dagen börjar som de flesta dagar ,

upp o klä sig göra frukost väcka den lilla sjuklingen

som varit sjuk i en vecka snart :(

Senare hade ja möte på öppenpsyk om (DBT)  http://www.kbtgruppen.se/dbt.html som ja ska börja på i April !

Dagen var helt okej men plötsligt kl:14.19 fick man ett samtal .

Samtalet ledde till en mötesplats vid netto , Jag kännde inifrån o ut att detta e inte bra ..... Två personer från socialen kom fram och berättade att jag var tvungen att hämta min son o åka hem för han skulle bli placerad hos kontaktfamiljen ett tag framöver ... Jag kände hur ja bara ville sjunka genom jorden , själen skrek tårarna rann allt blev svart ja önskade jag försvann... (mitt allt min luft mitt hjärta MIIN son) Jag ifråga satte vad som skulle hända om ja inte lämnade honom . Då skulle han bli LVU:ad Jag frågade varför ska ni ta min son ? De sa det hade kommit in en anmälan ...

Jag åkte och hämtade Lillgrabben hos min mamma ,

Försökte förklara så gott ja kunde att han skulle åka till stödfamiljen ett tag men vet inte hur länge han ifrågasatte vf o ja kunde inte svara honom....

tårarna bara rann ja hade en stor klump imagen o tankarna var överallt inget va på sin plats de va som ja hade fått virus inget kopplade !

åkte direkt hem där socialpersonerna stod och väntade utanför dörren .

Min moder var oxå med mig under tiden på netto och hemma..

Familjen kom o hämtade (min) son (mitt) ALLT.............

Jag bröt ihop fick ingen luft kunde inte andas fick ta panik/ångest tabletterna för att försöka samla mig igen... KÄNSLAN = Mitt liv va över utan min son överlever inte jag , känslan av någon man älskar så ens eget kött o blod tags ifrån än.

det går inte ens beskriva känslan ingen skulle förstå hur ont det gör förutom dem som varit med om detta själva.....

När de hade åkt så satte vi oss vid bordet o diskuterade anmälan som hade inkommit av ANONYMA personer ! (hade mina aningar) men inget var ju säkert.

Efter mötet sa ja till min mamma

Jag lever inte liv utan mitt allt , Men jag måste vara stark och jag ska Kämpa

In i det sista för att FÅ hem honom igen för det är med mig han hör hemma! Men ja lovar det är fan inte lätt för tankarna har ja svårt att styra över.....